Idag är emulsioner den vanligaste typen av skärvätskor. Emulsionen bildas genom att ett koncentrat tillsätts till vatten och en mjölkaktig produkt bildas. Utseendet på emulsionen varierar med typ av produkt och storleken på oljedropparna. Större oljedroppar ger en gräddliknande färg och mindre droppar ger en mer transparent emulsion liknade minimjölk.
Det finns även koncentrat som inte innehåller någon olja och de ger en transparent emulsion och kallas synteter.
Skärvätskekoncentratet består av basolja, estrar och fettsyror, emulgatorer, rostskydd, pH-reglerande tillsatser och skumdämpare. Emulsionens egenskaper kan förändras och varieras genom att halterna av de ingående produkterna ändras. Produkterna används normalt i en koncentration av 4 – 10%. Vattenblandbara skärvätskor har en väldigt bra kylande förmåga. Inom industrin har behovet av produkter med bra kylande förmåga ökat p.g.a. att nya maskiner går med högre hastigheter vilket utvecklar mer värme.
Vattenblandbara skärvätskor är billiga jämfört med raka skäroljor. Nackdelen med vattenblandbara skärvätskor är att de måste kontrolleras ofta för att säkerställa att det är rätt koncentration i systemet. Är det inte rätt koncentration leder det till sämre produktivitet, korrosionsproblem och eventuellt bakterietillväxt.
Emulsion – uppbyggnad
- Bas – Mineralolja, estrar
- Emulgator/tensid – Sulfonater, tvålar, syntetiska tensider
- Korrosionsskydd – Sulfonater, tvålar, aminer, fettsyraamider
- pH-justeringsmedel – Alkylolaminer, boraminer
- Slitageskydd – Mineralolja, estrar, svavel/fosfor-föreningar
- Biocider – Ovanligt idag
- Skumdämpare – Silikonoljor, vaxemulsioner, kalciumföreningar
Synteter har samma uppbyggnad som en emulsion med ett undantag – de har inte mineralolja (eller annan olja) som bas.
Denna typ av produkt blandas inte med vatten utan appliceras direkt. Rena skäroljor används främst när goda smörjande egenskaper behövs, t.ex. vid långhålsborrning, gängning och brotschning.
Skäroljor finns med olika viskositeter, basoljor och tillsatser, beroende på processerna och vilka metaller som ska bearbetas. Mineraloljor, syntetiska oljor, vitoljor och estrar används som basoljor. Dessutom tillsätts ofta ”fetoljor” (t.ex. vegetabiliska oljor, animaliska oljor eller estrar) för att skydda mot slitage. Ibland används även EP-tillsatser (t.ex. svavel, fosfor eller klor). Denna typ av vätska har bättre smörjande egenskaper än de vattenblandbara men kyler sämre. Skäroljor varierar från tekniskt enkla till mycket avancerade formuleringar.
En nackdel med skäroljor som innehåller aktiva svaveltillsatser är att de kan missfärga gulmetaller. Normalt ger denna typ av produkt ett mycket effektivt korrosionsskydd.
När komponentytor kommer i omfattande kontakt med varandra under hög belastning (gränsskiktsmörjning) utvecklas värme.
Med högtrycksadditiv, som har en förmåga att vid höga temperaturer bilda kemiska föreningar i kontaktytan, kan man minska det skadliga slitaget. Skäroljor för svårare bearbetning i stål, aluminium och titan har nästan alltid någon form EP additiv.
