3D-printning – ny teknik som utmanar

Metallbearbetning är ett stort smörjmedelsområde – och ett område i stor förändring! Det är intressant och spännande att följa det både kraftfulla och precisionsstyrda metallbearbetningsområdet, och till viss del även se det stöpas om, när det nu utmanas av den nya 3D-printningstekniken.

3D-printning har blivit särskilt viktigt inom flygindustrin. Mer än i någon annan industrisektor. Den viktigaste orsaken till det handlar om produktionstakt. I en jämförelse med till exempel bilindustrin så producerar flyget små kvantiteter. Medan det under 2018 rullade 1 600 flygplan genom produktionslinjerna hos de två viktigaste tillverkarna av kommersiella flygplan, Boeing och Airbus, tillverkades samtidigt cirka 80 miljoner personbilar i världen. Flygplan är stora och komplexa och produktionen kräver stor omsorg, vilket tar tid. Det gör det möjligt för 3D-skrivarnas jämförelsevis långsamma process att visa sin styrka.

Som leverantör till flygindustrin så är det här en otroligt spännande utveckling att kunna följa på nära håll. Den amerikanska tillverkaren GE Aviation har till exempel byggt en ny turbopropellerturbin. Turbinen är inte bara på väg att börja användas i små flygplan, den är också en teknisk prestation som sannolikt kommer att stå förebild för fler flygplan. Och varför det? Jo, den består av bara 12 komponenter, som alla tillverkas i en 3D-skrivare. Med konventionella tillverkningsprocesser omfattar turbinproduktionen normalt 855 enskilda delar enligt GE. De har dessutom kunnat sänka turbopropellerturbinens totala vikt med cirka fem procent, samtidigt som de kunnat förbättra bränsleförbrukningen med upp till 20 procent. Med så utmärkta prestanda på testriggen känns det inte som någon överraskning att den nya GE-enheten snart ska användas i testflygningar.

Kanske borde jag som jobbar med metallbearbetningsvätskor känna viss oro för teknikens framfart, men det gör jag faktiskt inte. För oss på FUCHS är det här ingen konkurrent, utan snarare ett komplement för våra kunder. Jag tycker att det är fascinerande att följa utvecklingen.

Såklart att det är en fördel för flygindustrin att kunna skala bort olika produktionssteg som är nödvändiga vid traditionell metallbearbetning och samtidigt använda mindre mängder dyra råvaror. Men den utökade användningen av 3D-printning inom flygindustrin betyder inte slutet för metallbearbetning och det kommer fortfarande att behövas metallbearbetningsvätskor även i framtiden.

3D-printning är en jämförelsevis långsam process. För att göra metallutskrifter i 3D använder man vanligtvis råmetaller i form av pulver eller tråd, som man smälter med laser för att kunna applicera lager för lager tills man har sin önskade form. Processen tillåter design och produktion av både komplexa geometrier och multifunktionella delar. Jag tycker att multifunktion är en av de mest imponerande innovationerna, då alla delar tidigare bara kunde ha en funktion. 

Att man kan göra mycket med 3D-printning är helt klart. Och det kommer naturligtvis att bli ännu mer i framtiden. Enligt prognoser från konsultföretaget PwC Strategy kommer den globala marknaden för 3D-printade produkter och tekniker inom industrin sannolikt att växa med mellan 13 och 23 procent per år fram till 2030.